Små lätta moln seglar förbi på himlen
och ser ut som utdragen sockervadd.
Jag sitter på altanen och äter frukost
efter morgonens promenad.
Framför mig ligger ett nytt
nummer av ögonfröjd vad det
gäller både trädgård och inredning.
Men mina tankar vandrar bara vidare
och jag kan inte koncentrera mig på
"läsningen" eller på kaffet utan jag
känner bara en stor saknad.
Inser att saknaden beror på att våra
nära och kära som bor långt bort
har alla rest hem för denna sommaren
och det känns tomt. Intensiva veckor
byts ut mot en mer vardaglig lunk.
Just nu önskar jag att vårt land
inte var så avlångt och
avstånden inte milslånga.
Saknaden efter syskon, svägerskor ,svågrar
och syskonbarn och syskonbarnbarn
känns i hjärteroten men det är en ganska
härlig känsla att längta efter varandra och
uppskatta varandras närhet dom gånger som vi ses.
Oj vad det blev melankoliskt men....
Ta vara på livet och varandra..... njut !!!
/Ninni
Jag känner också så ibland, alltså att vårat land är för avlångt men samtidigt är det skönt att ha släkten på avstånd. Det är liksom både och,,,Jag har ca 80 mil "hem" så det blir ju mycket planerande innan man reser dit. Det är tur det finns datorer så man kan följa varandra med bilder, filmer & mail.
SvaraRaderaJättehärliga bilder, jag har också astilbe i trädgården nu & dom är verkligen vackra.
Kram på dig & njut av sensommaren, Ninna
Så himla vackert skrivit.... <3
SvaraRaderakram Malin